Höjdpunkter och gropar 2009

Tja vad kan man säga........

Att ett djur kan ge en så mycket glädje och så mycket sorg.
Året började ju med glädje så vi tar det först.
Målet för året var ju att få till 5 lydnadstävlingar så det inte var den punkten vi skulle falla på i tävlingen årets hund på klubben. Vilket var största orsaken 2008 att vi trillade från 3:e till 4:e plats men det var ju trotsallt den hösten som apporteringsknuten äntligen lossnade så att vi under detta året klarade av LP2 samt att bli KLUBBMÄSTARE I BRUKS.
Km:et var en förkortad version med bara uppletande som specialdel och så hade även skotten plockats bort, så nästa år har vi inte en chans att försvara titeln men det gör mig inte så mkt. Det viktigast är att vi har kul tillsammans.

Har även under sommaren 2009 börjat träna in metallapporten ..... vem trodde det på Lane Loge lägret 2008?????????
Så vi har under hösten lyckats med några starter i trean och fått betyg i metallen. "Bara" en sjua men i min värld så var det en 10 minst!!!

Gropen som egentligen är flera gropar som tillsammans blir en krater är att jag idag har börjat medicinera kickan mot EP. Hon fick ett tredje anfall i måndags när hon var ensam hemma. Matte lilla hjärta
Tack och lov att jag har hittat en helt underbar veterinär!!!!! Ringde upp 1,5 timme innan bokad telefontid och som skicka receptet med posten så att jag kunde börja medicinera innan nyåret och alla helger.
Men det skär i mig att Azzie behövde vara själv när det hände, lilla kickan. Bara hoppas att medicinen nu hjälper men vi börjar ju med en låg dos och kan behöva korrigera den för att det ska ge verkan.
Vet ju att det är stress som utlöser det hela så detta nyåret skrämmer mig nåt oerhört. Hon är ju skottberörd sen några år tillbaka. Så hur kommer hon reagera på raketerna och smällarna???
Samtidigt inte bra att jag oroar mig för hon läser ju mig som en öppen bok....... men jag kan ju inte göra annat
Medicinen har även karens mot start enligt SKK man kan söka dispans men det får jag titta på senare. Men risken finns att vi har gjort vårat på tävlingsbanan.

Har nog aldrig gråtit så mkt som jag gjort i höst. Mkt för Azzies skull och även för att jag har varit på en mkt tung begravning nu i december. En av deltagarna på begravningen beskrev henne så bra när han tog adjö av henne. Att hon hade en sann ärlighet som är en brist vara i dagens samhälle men som ger starka vänrelationer.


KRAM på er allihop som har och är med och stöttar mig!!!!!!!!!!!!!!!!