Höjdpunkter och gropar 2009

Tja vad kan man säga........

Att ett djur kan ge en så mycket glädje och så mycket sorg.
Året började ju med glädje så vi tar det först.
Målet för året var ju att få till 5 lydnadstävlingar så det inte var den punkten vi skulle falla på i tävlingen årets hund på klubben. Vilket var största orsaken 2008 att vi trillade från 3:e till 4:e plats men det var ju trotsallt den hösten som apporteringsknuten äntligen lossnade så att vi under detta året klarade av LP2 samt att bli KLUBBMÄSTARE I BRUKS.
Km:et var en förkortad version med bara uppletande som specialdel och så hade även skotten plockats bort, så nästa år har vi inte en chans att försvara titeln men det gör mig inte så mkt. Det viktigast är att vi har kul tillsammans.

Har även under sommaren 2009 börjat träna in metallapporten ..... vem trodde det på Lane Loge lägret 2008?????????
Så vi har under hösten lyckats med några starter i trean och fått betyg i metallen. "Bara" en sjua men i min värld så var det en 10 minst!!!

Gropen som egentligen är flera gropar som tillsammans blir en krater är att jag idag har börjat medicinera kickan mot EP. Hon fick ett tredje anfall i måndags när hon var ensam hemma. Matte lilla hjärta
Tack och lov att jag har hittat en helt underbar veterinär!!!!! Ringde upp 1,5 timme innan bokad telefontid och som skicka receptet med posten så att jag kunde börja medicinera innan nyåret och alla helger.
Men det skär i mig att Azzie behövde vara själv när det hände, lilla kickan. Bara hoppas att medicinen nu hjälper men vi börjar ju med en låg dos och kan behöva korrigera den för att det ska ge verkan.
Vet ju att det är stress som utlöser det hela så detta nyåret skrämmer mig nåt oerhört. Hon är ju skottberörd sen några år tillbaka. Så hur kommer hon reagera på raketerna och smällarna???
Samtidigt inte bra att jag oroar mig för hon läser ju mig som en öppen bok....... men jag kan ju inte göra annat
Medicinen har även karens mot start enligt SKK man kan söka dispans men det får jag titta på senare. Men risken finns att vi har gjort vårat på tävlingsbanan.

Har nog aldrig gråtit så mkt som jag gjort i höst. Mkt för Azzies skull och även för att jag har varit på en mkt tung begravning nu i december. En av deltagarna på begravningen beskrev henne så bra när han tog adjö av henne. Att hon hade en sann ärlighet som är en brist vara i dagens samhälle men som ger starka vänrelationer.


KRAM på er allihop som har och är med och stöttar mig!!!!!!!!!!!!!!!!

Lite sammanfattning

Det var ju ett tag sen man bloggade och det har väl hänt en del sen dess.

På träningsfronten har det varit ganska så lugnt. Har inte vågat och haft tid, Azzie fick ju tyvärr två nya anfall för tre veckor sen. I samband med att vi gick upp på morgonen, börja med de vanliga rutinerna som alltid har funkat utan problem men tydligen var kickan supernödig och stressa upp sig nåt kopiöst medans jag själv var på toa så när jag kommer ut därifrån var hon redan på väg in i kramperna. Och hade i stressen både kissat och bajat inne så efter att kramperna slutat och Azzie "kommit tillbaka" tänkte jag att jag kunde städa upp inne innan vi gick ut. Ingen bra lösning för det stressa upp kickan igen och anfall numro två kom som ett brev på posten. Efter det så tog vi en långsam promenad runt kvarteret. Och hon måste har fått i sig nåt som inte var bra för magen för hon var risig i magen ända fram till helgen. Men sen dess har hon varit helt bra och inga fler anfall. Prata dock med min veterinär i Gbg och så hon har dokumenterat det hela och får azzie ett nytt anfall inom en snar framtid så blir det medicinering.

Så tränande har mest blivit långa härliga promenader med tjejerna. Var i Sundsby och promenerade och sen tränade lite på deras gräsmatta. OCh måste säga att Azzie satte hjärtat i halsgropen på oss allihop. Mitt under promenaden säger Taimi till att jag nog får ropa in henne eftersom hon tydligen tog upp ett spår ....... efter flera rop och visslingar så får Martina syn på den goa hunden ....... ca 10 meter uppe på en klippa.....stup ner till oss ...ooops. Hon hade ju tagit raka vägen till mig när jag ropa ...... blidde lite fel..... som tur var så hade hon lite självbevarelsedrift i sig hon kom ner en bit så att det kanske var 4-5 meter kvar men sen var det stopp så efter en lågmäld disskusion så börja vi så sakta gå tillbaka för det var ju ändå där hon hade kommit upp och puh det hjälpte. Vovva "trassla" sig ner tillbaka och allt var frid och fröjd igen.

Har lagt mest krut på apportering med dirigering samt fria följet den sista tiden. Tränat in konan. Själv höger/vänster har jag ju kört lite till och från sen al-utbildningen. Så nu har jag satt henne gått ut och lagt 1 apport och sen ställt upp henne vid konan för att sen skicka henne på apporten och det har funkat riktigt bra.... genom att jag har lagt ut en så kan hon ju inte ta fel alltså ger det alltid belöning (om hon tar den) vilket hon oftast gör. Har börjat med att ibland lägga ut två apporter och även ibland att skicka både på konan och sen dirigeringen men blandar och ger väldans mkt där bara för att det inte ska bli för enformigt och tävlingslikt.
Vårt stora bekymmer just nu är att hon inte sitter still när jag ska ta apporten??? men har börjat lägga till ett SITT KVAR bara för att hon ska veta vad jag vill och har jag sagt det och hon reser sig så uteblir belöningen..... rätt tänkt???

Och tillsist det som har gjort att jag inte orkat blogga..... en fd. kollega och vän som tyvärr har gått bort alldeles för tidigt. Var på hennes begravning förra fredagen och det var en där som uttryckte sig så bra om vad hon var för person. Att hon hade en uppriktighet som är en bristvara i dagens samhälle men som skapar stark vänskap.
Och det var verkligen sån hon var och det är det jag alltid kommer att minnas henne för....
Vila i frid, Gunilla.

Poletten har trillat ner

Tja egentligen på både mig och Azzie men azzie har nog stått för den högst klirrande

Hon har ju inte fattat detta med flytta rumpan vid t.ex vändningar på stället eller att snyggt snurra runt när hon kommer in och ska sätta sig fot men nu äntligen har jag kommit på knepet att få henne att fatta vad jag är ute efter

och man kan säga som så att i vissa lägen är det bra att ha lite underlagsrädsla på sin hund.

Har en fårskinnsfäll liggandes på parketten i vardagsrummet och på den har vi tränat..... man kan säga som så att hon är väldigt noga med att hålla sig på mattan. hahhahahha!! :-)

så nu jösses vi kommer nog aldrig upp i Vilja standard men vi är i alla fall på god väg
så nu tränas här ingångar och stegförflyttningar + vändningar på stället när regnet och stormarna rasar utanför fönstret


KRAM PÅ ER

Hmm

Var tydligen ett tag sen jag blogga fast det känns som det var igår. Tiden går så grymt fort, fast ändå oändligt långsamt. Hundträningen ligger ju lite nere för tillfället men ska ta tag i det igen om nån vecka eller så...... ska ju träna in momentet som vi ska ha på examinationen tänkte ta dirigering med apportering hehe måste ju ta djävulen vid hornen men hur katten blir det om azzie bestämmer sig för att inte vara behjälplig på "uppkörningsdagen" eftersom det krävs minst betyg 7 för att klara examinationen??????

Min egna träning går framåt, hänger med riktigt bra på STEPen efter bara tre tillfällen men visst tappar man bort sig hehe
Spinningen i söndags där orka jag hela passet igenom så flåset har blivit betydligt bättre på de här veckorna

Tisdagsträning

Börja dagen med en härlig promenad runt Säbyö med Gunilla och Taimi efteråt drog vi hem till Gunilla och firade av Taimi som dagen till ära fyller år så det blev smarrig räksmörgås och kaffe ( Lotta kommer bli arg) fniss men det var det värt får träna lite extra
Sen har jag kört ett röj här hemma och är inte klar än men men måste snart ta tag i det innan det är natten.

Har sen nu på kvällen och varit med på tisdagsträningens tävlingsträning. Och ni so minte var med missa Azziebazzies cirkuskonster över hindret. Jösses vad rädd jag blev på återhoppet med apporten i munnen så slinter hon i avstampet så hon slår båda framknäna i hindret snurrar över med bakdelen först och landar på ryggen och den godingen reser sig upp och tar upp apporten och kommer in med den ....... gullhund.
så vi sänkte rejält och så gjorde vi om det + att vi flytta lite på hindret och pärlan tveka inte ens en gång PUH


Nu får jag nog röja upp efter städningen

Ha det bra allihop
KRAM på er

Veterinärrapport

Västra Djursjukhuset vilket härligt ställe, glada positiva och så får man kaffe och kaka!

Var där lite tidigt så Azzie fick sig en liten runda och fick sen vänta i bilen. lugnast så för henne. Fick komma in lite senare än avtalat men vad gör det när man får kaffe (fniss)
Snacka lite med veterinären om och när jag har märkt av anfallen och sen gjorde hon en besiktning av Azzie. Allt UA och hon tog sig tid att skriva ner LJUVLIG HUND i papprena. Även stabil hade hon plitat ner,hmm. Undrar vad hon jämför med (hahaha) Tog även blodprov som också var UA bra värden .

Det som hände på klubben på söndagen efter tävlingen tror inte jag var ett EP och inte heller veterinären när vi diskuterade det så med tanke på att det har varit oerhörd stress som utlöst bägge anfallen så fick jag med mig ett recept på medecin att ge henne om och när hon krampar igen och får då inte vara mjuk i kroppen när jag ger henne det. Är ju en trygghet för mig att få med mig medicin och skulle hon få anfallen igen så är det bara att återkomma.

Tävlingsrapport

Hmm och jag ska sammanfatta min upplevelse av tävlandet så var det dynamithund.
Hade lite väl mkt krut innanför västen men det kanske inte var att undra över eftersom hon har fått väldans korta promenader pga hältan samt att jag inte har kunnat träna henne som jag velat innan heller. Sen så har jag ju gett henne lite mat pga skendräktigheten så det var många faktorer som spelade in till en dynamithund som var överlycklig. Hon brukar ju var lyhörd för det "onda" ögat och även det något irriterade fot jag kommenderade men icke denna dagen hon sprang bara omkring med ett stort flin vad jag än gjorde så det var tillsluta bara för mig att garva med.

Sittandet i grupp och platsen var inga problem dubbla 10:or sen fria följet gick rätt bra förutom stegförflyttningarna kände att jag hade en hund som studdsa både i sidled och uppåt men den snälle domaren gav oss 8,5 och sen gick det utför haha

Sättandet 0 varför sitta när man kan stå????
inkallningen 5,5 hade inget ankare denna gången och stoppena blev därefter plus att hon hade en hastighet som inte var att skämmas för
Rutan skicket bra men fick dubbla kommandon på läggandet sen nosa hon och som avslutnings så stack hon på TL s kommando och inte på mitt så när jag ropa hit så såg jag i ögonvrån att hon redan var halvvägs till mig.
hoppapport en del tugg och så vägra hon sätta sig hmmm tål att tänkas på och jobbas på
Metallen sprang ut och blir ståendes får ett extra kommando och plockar upp direkt och kommer glatt in.
Fjärren flytta sig något framåt

Så nu tar vi vintervila och tar upp tävlandet igen till våren.